När det är en kamp

Att gå på stan. Att prova kläder. Att jämföra det man ser i spegeln med det man ser i huvudet. Att fundera på om kläderna döljer respektive framhäver rätt saker. Att gå på herravdelningen. Att möta blickar. Att sträcka på ryggen och tänka fuck you, jag har rätt att vara här. En stund senare är det svårare. Man är tröttare och blickarna har blivit så många. Kanske har man fått med sig något ut från affären. Kanske inte. Nu ska man ta sig hem. Vägen hem är lång och man är hungrig. Man gömmer blicken i en bok. Man åker buss. Man är hemma.

Publicerat i Labels are for cans | 1 Kommentar

Och ändå

säger jag det hela tiden.

Publicerat i Labels are for cans | Lämna en kommentar

Don´t feed it, it will just follow you around

Det finns egentligen inget sätt att säga det jag skulle vilja säga. (Om jag ens vill säga det) Så jag är tyst. Det är enklare att vara det än att råka säga fel. Att ångra och ta tillbaka är förmodligen svårare ändå. Om någon skulle fråga skulle jag förmodligen förneka att jag någonsin haft något att säga.

Publicerat i Labels are for cans | Lämna en kommentar

Motion, emotion, movement, beauty, confusion, illusion?

En film jag gjorde för snart två år sedan.

Publicerat i Labels are for cans | Lämna en kommentar

Jag har varken tid till eller ork att blogga


Så därför får det bli vad det blir. Kanske inget, kanske mycket, kanske någonstans där mitt emellan.

Publicerat i Labels are for cans | Lämna en kommentar
  • Twitter