A day in the life of Ebba & Formosa from Love Eriksson on Vimeo.

Ps. Glöm inte att ha ljud på för det är så bra musik.

För det första är hon som en målsökande robot när det gäller kärl som innehåller vatten. Allt sådant välts till ljudet av ett splash, dripp, dropp och mina svordomar eftersom jag återigen varit så klantig att jag lämnat det framme.

En annan ovana hon har är att använda mig som klöspelare. Speciellt när hon vill ha mat är det intressant att hänga i mina byxben. Ibland gör det riktigt ont när hon inte bara får tag i byxbenet utan även borrar in klorna i huden.

Den tredje ovanan är att hon gärna uppehåller sig på diskbänken. Det spelar ingen roll hur många gånger jag schasar iväg henne och hur mycket vatten jag sprutar. Hon återvänder alltid så fort hon får chansen.

Och så var det förstås det där med kisseriet i handfat och badkar…

En spännande leverans har kommit

Formosa har träffat purjolöken

Ebba undersöker blomkålen

Jag har börjat prenumerera på en ekolåda och kissarna tycker att alla variationer på de vanliga dagliga händelserna är omåttligt spännande.

Förövrigt har båda kissarna varit med ett par gånger till mina föräldrars stuga under sommaren. Där är det lugnt och skönt och dom kan bara njuta av att vara ute, jaga insekter och trassla in sig i alla buskar och träd som kommer i vägen. Dom får inte gå helt lösa eftersom jag inte litar på att dom inte ska försvinna och dessutom inte sticka näsan i något dom inte borde sticka näsan i, som målarfärg. Eftersom Formosa är döv också så hör hon ju inte om det skulle komma någon bil eller annan fara. Men jag tror nog att dom uppskattar utelivet ändå. Där jag bor är det inte lika lätt för det finns många människor med hundar och dessutom barn som tycker att två katter är ungefär det raraste man kan få syn på och det uppskattar varken jag eller katterna.

Jag har hört en del skräckhistorier så jag var noga med att få med mig en tratt hem och sedan när vi kom hem satte jag på den. Men tratten blev inte långlivad. Två gånger tog hon sig ur den och sista gången kämpade hon så att hon närapå ströp sig själv och gav mig en blodig tumme när jag skulle försöka hindra henne/hjälpa henne. Eftersom hon inte verkar överdrivet intresserad av såret så har hon fått vara utan tratt sedan dess.

Hela kvällen igår kämpade hon mot att sova fast hon uppenbarligen var så trött att hon knappt kunde hålla ögonen öppna. Det var som att hon inte vågade sova. Kanske skulle några fler interna organ försvinna då? Eller så mådde hon bara inte bra och tyckte att det var lite extra otäckt att sova då.

Inatt sov hon däremot bredvid mig i sängen och idag är hon som om hon aldrig varit hos någon veterinär och inte alls har massa stygn på magen som man borde vara lite rädd om. Hon har sprungit runt, klättrat, vält ner mitt diskställ och krossat glas, skojbråkats med Ebba och varit allmänt som vanligt. Hoppas verkligen att stygnen håller för en så aktiv katt som Formosa.